En hingstunge vars mor var inköpt för att lämna godkända avelshingstar och GP hästar i Hoppning. Det hade moderns stolinje gjort redan före henne i fem generationer i de närmaste leden Foto: Helle Eriksson
Blivande förbundskaptenen Gösta Asker säger i en intervju på tidningen Ridsports hemsida att vi behöver fler hästägare! Visst är det så, det går inte annat än att hålla med!
Samtidigt så ska vi komma ihåg att alla hästar vi ser ute på tävlingsplatserna både nationellt och internationellt har hästägare även dem. Gemensamt för dem som redan äger hästar i sporten är att man ges möjlighet att följa sporten ur en annan dimension än de som inte äger häst.
Att äga en häst i sporten innebär att förhoppningarna om framgångar börjar redan vid tävlingsplaneringens början. Kanske är det just den här säsongen man ska få lön för mödan och se resultatet av den långsiktiga planeringen av allt arbete man lagt ned på hästen och i den egna verksamheten? Någon slags känslomässig magi uppstår inför den kommande tävlingssäsongen. Ska den här säsongen bli just den säsongen som verkligen gör att hästen hamnar i blickfånget hos alla, då allting bara lossnar och hästen visar vilken fantastiskt fin individ den är? Det måste ju vara en häftig känsla som infinner sig då, när man tryggt kan luta sig tillbaka för en stund och känna att den där hästen är min!
En annan reflektion som uppkommer är:
- Hur häftig hade känslan varit om man som uppfödare kunde tänka samma sak om en häst som når stora framgångar i den internationella GP cirkusen eller vid de stora mästerskapen? Tanken känns nästa hissnande! Att vara hästägare eller uppfödare till en häst som går de största klasserna innebär att nervositeten och förhoppningarna avlöser varandra i en strid ström året runt! Ibland går det bra och ibland så blir det mindre bra resultat. Just den här ovissheten om tävlingens utgång skapar spänningen. Spänningen som enbart en hästägare eller uppfödare får ta del av. Dock så är kunskapen om den egna hästens styrkor och svagheter i kombination med den duktige och erfarne ryttaren, det som gör att hoppet ändå finns där inför varje start oavsett utgången.
Att äga en framgångsrik häst är resultatet av en långsiktig och målinriktad planering. Samtidigt så är det känslomässig och ekonomisk investering! För uppfödaren så börjar framgångarna oftast med att man bedriver än målinriktad avel med avelsston av hög kvalitet där ingenting sas lämnas åt slumpen. Man tar oftast inte bara ett sto och avlar på för att man råkar ha ett till hands, utan väljer avelsstona med stor omsorg. Dessutom så väljer man oftast hingstar man vet vad de nedärver. Man förväntar sig sas inte att framgångarna bara ska dyka upp eller komma till en, utan arbetar och driver hela verksamheten med framgångar som mål för hela verksamheten! Det är en väsentlig skillnad på att vara aktiv och passiv som uppfödare.
Det är viktigt att vi lär oss att inse att framgången inte kan komma till oss utan det är vi som måste se till att arbeta för att nå dit oavsett om vi är hästägare eller uppfödare. Ibland kan man nästa få känslan att folk går omkring och väntar på att framgångarna ska komma till dem istället för tvärtom! Ställer man sen frågan vad dessa människor gjort för att nå framgång så kan man ibland få svaret:
-Vaddå? Hur menar du?
Om några veckor är det dags för bruksprovet. I vanlig ordning så ser flesta uppfödarna fram emot att ta del av utbudet med alla nya hingstar som ska fram för granskning hos AVN. Nya hingstar kommer att godkännas och användas av uppfödarna med förhoppningar om att det ska bli riktigt fina små juveler som anländer till nästa års avelssäsong.
Med handen på hjärtat kanske vi uppfödare även skulle ställa oss frågan vore det inte bra om vi även sållade i det svenska stomatrealet? Har majoriteten av de svenska uppfödarna denkvaliten på ston som krävs för att vi ska nå framgångar vi går om kring och hoppas på ska dyka upp? Visst vore det väl bra om den svenska uppfödaren granskade de egna stona lika flitigt som hingstarna granskades?
Om fler stoägare granskade sina egna avelsston och dessutom arbetade mer målinriktat, så skulle vi kunna få fler hästägare av rätt kaliber så att den blivande förbundskaptene Asker blev nöjd!
Om sen fler anslöt sig till Trojkan-, med målet att ta fram blivande mästerskapshästar och därigenom lät en duktig ryttare tillsamman med Svenska ridsportförbundet arbeta sig in i ett delägarskap av bra unghästar så skulle fler få möjlighet att nå framgångar. Då skulle säkert Asker också bli nöjd!
No related posts.
